Someone to blame

Helgen var fartfylld, med vänner på besök och utekvällar. Vi gick på The Dubliner, eftersom ingenting slår den Irländska stämningen om man ska ut, men tyvärr fanns inte så mycket Irländsk stämning där. Lördagen blev en Sticky Fingers kväll. Bara dagen innan hade jag gått och pratat om vad illa jag tycker om Sticky, och jag har inte ändrat åsikt efter helgen. Knepiga vakter, extremt kass musik på dansgolvet, dyrt, köttmarknad och framförallt högljutt. När vi gick därifrån var jag halvt döv. Nog för att man brukar få skrika till varandra på krogen, men inte efteråt! Och sån tinitus jag hade när jag skulle sova, har jag inte haft på flera år tror jag.

Nåväl.

På söndagen var det Zombie Walk. Kort och gott, drygt 100 pers klär ut sig och går genom Göteborg som zombies. Jag skippade hela snygg-zombie grejen, och var en zombie housewife, med morgonrock och papiljotter. För den som vill veta mer kan man kolla gruppen på Facebook.

Tillbaks till vardagen nu i alla fall. Halloween närmar sig, men vi har inga pengar att åka någonstans, och här händer inte mycket, så det blir väl bara lugnt. Har kommit fram till att jag konstant går och har dåligt samvete, för att jag är arbetslös. Jag håller ordning i hemmet som sysselsättning, söker jobb så gott det går, och kan väl egentligen inte göra så mycket mer. Känns ändå som att samhället ser ner på en för att man är lat. Till och med arbetsförmedlingen säger till en att man inte kommer ha problem att få jobb fort. Att det finns många jobb där ute. Jag undrar mest vart?

Planen nu är att försöka få in några extra kronor på pysslet. Får annonsera lite varstans nu, och om någon är intresserad av att köpa eller beställa något, skulpturer, tavlor, smycken, pärlplattor eller whatever så säg till. Bilder på saker jag gjort finns här. Jag hoppas att länken fungerar för alla.

Eventuellt kanske jag borde starta en ny, extra blogg, för försäljning.

It's a great day!

Vi har spenderat timmar på stan idag. Började med en liten sväng in i Palmhuset. Hittade underbara stora näckrosblad, och fick höra ljudet av fjärilsvingar som slog. Myspys. Sen gick vi på stan. Genom Haga, förbi Domkyrkan och sist tillbaka till Brunnsparken. Jag köpte ett par svarta jeans, vilket jag velat ha ett tag, en ny hårtoning så att mitt hår slipper vara orange mer samt ett par riktigt snygga 13cm stövletter. Ibland kan lite shopping få en att känna sig som en ny människa, speciellt när det är så sällan. Till helgen väntas utgång så då kan det vara fint att vara lite ny och fräsch!

När vi kom hem städade vi. Vi har storstädag överallt ikväll! Det är helt underbart!
Det finns få saker som kan få en att bli så harmonisk som ett rent och fint hem. Dessutom känns det så mycket bättre när man väntar gäster. ^^

Pärlor

Massor av pärlor och tillbehör beställda! Så kan jag ägna tiden åt lite smyckestillverkning! Tack tack tack Tess för länkarna! :)

Upptäckte att jag hade lite extra pengar inför kommande månad så då kunde jag kosta på mig lite pyssel. Lyckas jag göra något snyggt kanske jag kan tjäna in det med lite tur. Snart kan jag öppna en egen pysselverkstad här. Det finns det mesta. Lera, färger av olika slag, metalltråd för trådslöjd, garn, pärlor för smycken, pärlplattor etc. Jag kanske skulle öppna ett dagis?

Erik är ledig i två veckor nu så då kan vi passa på att göra saker. Problemet är att det var så längesen jag aktiverade mig att jag glömt hur man gör. Jag vet inte ens hur jag ska bli exalterad över saker längre. Har städat köket så det blänker och det var ju åtminstone en stor insats. Nästa steg är tvätten i sovrummet samt att möblera kontoret ordentligt.

Man kanske skulle resa någonstans?

Midnattste

Jag fortsatte med att vänta på min sömn igår efter att jag skrivit här. Läste i nån timme samt räknade får (alltid bra att koncentrera sig på nåt annat). Erik vaknade också, vilket var dumt eftersom han skulle gå upp tidigt, men gud vad glad jag var över det ändå. Han tog upp mig, vi satte oss i soffan och drack te i skenet av värmeljus. Tittade på de läckra skuggorna som skapades, från blombladen i fönstret. Så tyst och så himla mysigt. Efter det kom sömnen lättare. Med te i magen och varma armar om sig var det svårt att tänka på annat än hur mysigt det var. Tyvärr fick Erik det svårare att somna istället, men tentan gick bra ändå. Får nog fixa fin middag ikväll, som tack.

I väntan på sömntåget

Våran dygnsrythm den sista tiden har bara blivit mer och mer skev. Efter att ha försökt ställa tillbaka den ett par dagar gav vi upp, och tänkte att vi får skjuta på det istället genom att inte sova en natt. Det höll inte heller. I natt sov vi 4 timmar, för att komma i säng i tid idag. En hållbar plan. Problemet är bara att jag inte kan sova. Erik somnade på en gång. Han har tenta i morgon, och var ordentligt trött efter en helg av konstant pluggande.

En kort stund blev jag rädd för underliga ljud från grannarna. Funderade över vad de höll på med, tills jag kom på att klockan bara var 22, och att det inte är en konstig tid att vara vaken på. Nu är det dock knäpptyst, överallt.

Jag fick ont i magen av att ligga vaken. Kanske för att jag har så dåligt samvete, för allt jag inte tar tag i. Jag har inte sökt ett enda jobb den sista veckan. Det håller inte. Jag är inte lat egentligen, eller ointresserad. Jag är bara så apatisk, över att vara tillbaka på ruta ett igen. När jag äntligen hade fått ett jobb, att efter så kort tid få börja om på nytt. Inte för att det någonsin fanns löften om att jag skulle få fortsätta efter sommaren, men man hoppades ju. Jag har ingen lust att ge mig ut på stan med en bunt CVn igen, och platsbanken har ju inget att erbjuda. Jag tappar orken för det känns lönlöst, för att jag inte ens vill jobba och bo här, utan bara behöver något tillsvidare. Det enda folk säger är att det finns ju jobb inom vården. Jag kan bara säga att alla passar inte till att jobba inom vården. Det krävs en visst typ av person för att vara vårdare. Det är inte jag. Visst kan man offra sig, och ta jobb man egentligen inte vill ha. Jag kan hoppa in som städerska någonstans, om det skulle vara så, det är inget problem. Men ska man handskas med människor så ska det inte vara en uppoffring. De förtjänar bättre än så, och det hoppas jag att fler kan inse.

Få tiden att gå

Den går nämligen ganska långsamt just nu. Det händer för lite. Inga äventyr, inga ordentliga planer, bara väntan på framtiden. Jag vill flytta nu, till London, börja på något nytt. Varje dag är likadan just nu, och det duger faktiskt inte. Det är inte mitt liv.

Jag har åtminstone börjat pyssla lite. Skulpterat en fågelskrämma. En halloweenig med pumpahuvud. Jag borde verkligen komma igång med skulpteringen mer. Att knåda och fixa kommer visst mer naturligt till mig än att rita och annat. Känns som att det kanske är den konstform jag ska rikta in mig på. Allt jag skapat i lera är jag så himla nöjd med! Att öva och nöta ha aldrig varit min grej. Tålamod finns inte när det kommer kreativitet. Kommer det inte till mig naturligt så får det vara. Skapande ska vara för nöje, för att få ut kreativiteten man har inom sig. Att öva teknik m.m. har alltid dödat mitt intresse. Hittar man bara sin stil så behöver man inte vara tekniskt duktig. Inte jag i alla fall.

Häromdagen såg jag en dokumentär om varför vissa inte kan gå upp i vikt. Många av oss går upp bara av att titta på mat, och sedan har man de omkring sig som kan äta godis dagligen, men som inte är tjockare än stickor. Det är orättvist. Dokumentären var brittisk, men med en svensk professor. Han tog ett gäng smala människor, sådana som inte kan gå upp i vikt. De fick i fyra veckor dubbla sitt naturliga kaloriintag. Vräka i sig onyttigheter, och samtidigt inte röra sig mer än ett begränsat antal steg om dagen. Fyra veckor gick. De gick upp ett par kilo, nån ökade sin muskelmassa (Ja, kroppen byggde muskler av den överblivna energin! Utan träning) och så fort testet var över började de gå ner igen. Enligt forskning verkar det som att våra kroppar redan bestämt vilken vikt vi ska ha, precis som att vi alla är olika långa. Det är ganska logiskt egentligen. Detta gör att om man försöker ändra sin vikt så går man förr eller senare tillbaka till utgångsläget, för att kroppen jobbar för det. Det föll på plats när jag såg det. Jag har kämpat med dieter fram och tillbaka i flera år. Gått ner några kilo, för att direkt gå tillbaka till samma siffra. Det är en ändlös, hopplös kamp. Visst kan man gå under sin vikt, men då krävs konstant underhåll av den, för att inte öka. Livet som en enda lång diet. Ska man ge upp, acceptera att man inte är gjord för att vara en av de smala är frågan? Inte för att jag någonsin kan slappna av helt. Jag vill inte gå upp mer. Dokumentären gav svar, men den tog också mitt hopp. Det är orättvist, att idealen inte låter oss vara de vi är. Att bara en liten grupp är godkända, trots att olikheten är det mest naturliga som finns.

Höstmys

Jag känner mig pysslig. Jag har haft så låg energi sista tiden. Orkar inte ta tag i saker, men jag känner ändå hur höstmyset kryper fram. Tittar man ut genom fönstret, över staden, så går träden i gula toner. Jag tänkte att jag ska fixa ett litet höstbord, eftersom jag fick ett par fina prydnadspumpor av min mor förra helgen. Idag kom jag att tänka på halloween, och att det är ganska snart. Vi pratade om hur mysigt det är med halloween och allt inför, så då bestämde jag att halloween börjar nu. Åtminstone i vårt hem. Jag ska fixa pumpor och annat mysigt. Och nu ska jag ge mig på skulptering igen, med halloweentema. Ska bara lyckas komma igång också.

Igår firade vi ettårsdag. Gick på malaysisk restaurang, åkte hem, drack mousserande vin och tittade på Titanic så jag satt och grinade i ett par timmar. Men det var mysigt. Jag kan inte förstå att det bara gått ett år. Känns som en livstid. Fast pratar man om det var det som igår. Nåväl, många år kvar, några tvivel om det har vi inte. Det är väl det största lyckoting jag har i livet. Framtiden är ett äventyr.

Allt man vill göra.

Jag kom på en sak idag.
Det är så mycket olika saker man pratar om att göra, att köpa, platser att resa till osv.
Allt ifrån att dricka te till att tapetsera om. Tyvärr är det många av de där sakerna som ofta rinner ut i sanden. Man glömmer bort dem. Man har inte råd. Man kanske tänker "En annan dag..."

Idag bestämde jag mig för att jag ska köpa en bok. I boken ska jag skriva ner allt sådant man pratar om att göra. Både stora och små saker. Varje dag kan man sedan titta i boken, och tänka "kan jag genomföra något av detta idag?"

Delvis kanske man får färre stunder där man bara sitter och fördriver tid. Delvis får man äntligen göra alla de där små sakerna man vill.

För övrigt idag har jag samlat på mig en hög med fantastiskt söta wallpapers från vladstudio.com, Tips tips!