Time for change

Jag vet egentligen inte vad som händer med mig. Jag har så mycket frustrationer och ilska inom mig som jag knappt kan hantera. Jag har fått nog, av en massa saker, och det slutar helt enkelt inte att gnaga på mig. Jag har fått ett väldigt starkt behov av att säga vad jag faktiskt tycker till folk, på gott och ont. Det är väl egentligen inte mer än rätt, bättre det än att bara prata bakom ryggen på dem. Det är mycket såna saker som stör mig, så då vill jag ju inte vara likadan. Jag tror att det hela kan ha börjat när jag skrev min blogghistoria. Sen jag publicerade den så har det bara fortsatt, och behovet av att stå upp för mina åsikter har bara växt. Det känns lite som att "någon måste ju", med tanke på hur många det finns som inte ens törs. Det har blivit så starkt att jag nu börjat föra fram vad jag tycker för andras skull.

Det kanske är som mamma sa till mig tidigare idag. Att jag är lätt att projicera saker på, för jag biter inte tillbaka. Tillslut nådde det väl sin gräns. Mitt huvud är överfyllt av drama just nu, och det börjar bli tröttsamt. Jag vill inte vara en bitter människa. Jag vill vara glad, med människor som ger energi, istället för att ta. Jag vill ha förändring.