Grannar

Idag saknar jag Annso mest i världen. Den perfekta grannen. Det hade varit så bra nu, när jag sitter här och tråkar om kvällarna, att kunna gå över och bara dricka te och prata i timmar, så som vi är bäst på. Det är lite kul, för samtidigt som vi är jätteolika på många sätt, så är vi mest lika i världen när vi sätter igång och diskuterar saker. Det är det som är så härligt. Och så har vi ju så god smak vad gäller mat också.

Jag tänkte egentligen fortsätta att skriva här, om provokativa, underliga människor, men sedan ringde telefonen, och så kom Erik hem, så det får bli en annan dag.

Tjing!