Grannar

Idag saknar jag Annso mest i världen. Den perfekta grannen. Det hade varit så bra nu, när jag sitter här och tråkar om kvällarna, att kunna gå över och bara dricka te och prata i timmar, så som vi är bäst på. Det är lite kul, för samtidigt som vi är jätteolika på många sätt, så är vi mest lika i världen när vi sätter igång och diskuterar saker. Det är det som är så härligt. Och så har vi ju så god smak vad gäller mat också.

Jag tänkte egentligen fortsätta att skriva här, om provokativa, underliga människor, men sedan ringde telefonen, och så kom Erik hem, så det får bli en annan dag.

Tjing!

Dagens funderingar

Det är lite knepigt ibland det här med att blogga. Vad kan man skriva, hur ska man formulera det, vem ska man ta hänsyn till osv. Jag har funderat lite på att eventuellt ha en privat blogg, för lite mer öppnare tankar. Vi får väl se hur jag gör. Om någon skulle vara intresserad av att få tillgång till att läsa en sådan så kommentera eller säg till på annat vis, så jag vet, om jag startar en nån gång.

För övrigt har jag klurat lite grann på hur det är att ha tråkigt. Okej, alla vet hur det är att ha tråkigt, men insåg igår att när jag gått över gränsen från att inte ha något särskilt att göra, till att bli riktigt uttråkad, så kan jag inte lösa problemet utan att byta miljö. När jag blir uttråkad känner jag mig instängd och låst. När jag väl kommit till den punkten så räcker det inte att få något att göra, utan det måste vara fantasifullt och jag behöver förflytta mig, komma ut, hitta på något någon annanstans. Det är knepigt, men de gånger jag känner starkast att jag behöver göra något extraordinärt, så är det när jag har som mest tråkigt. Då vill jag förändra världen, skapa något fantastiskt eller göra något som ingen gjort förut. Undrar om detta är vanligt, eller om det bara är jag?

Nog om det. Idag tänker jag ändå inte ha tråkigt.