Dagarna går, våren är här, ut med det gamla och in med det nya säger de.
Solen gör mig lycklig, fågelkvittret känns i magen och sista tiden har jag drömt mer än jag brukar. Som Erik sa igår, att det är ändå viss skillnad på att ha en dröm och att vara en drömmare. Vi är definitivt drömmare. Det är inte alltid så viktigt att allt vi drömmer om går i uppfyllelse, bara att prata om det, och tänka på det, är trots allt halva nöjet. Sen vore det såklart en dröm att kunna uppfylla allt en vacker dag. Det ska vi ju såklart göra. Som drömmare bestämmer vi vad vi ska göra, oavsett om det är genomförbart eller ej. Lyckas vi bara med en liten del av allt, så är det ändå något stort. Vi är ju dessutom redan på väg. Två månader kvar till flytt.
De sista dagarna har varit lite omtumlande. En relation bröts och en kom tillbaka. Efter att ha släppt lite på ilskan så känns allt bara tryggt och skönt. Som att bitarna föll på plats ungefär. Båda relationerna bar på samma problem, dvs konflikter och tjafs. Det var de jag skrev om för ett tag sedan. Att bråka med folk är inte för mig, inte i längden. Den ena kom tillbaka, och bad om ursäkt. All heder och respekt, det enda jag ville var ju trots allt att vara sams, även om vi inte alltid kommer att ha samma åsikter om saker och ting. Det är ju inte heller det viktiga, utan mer att man respekterar varandras olikheter.
Den andra reagerade lite som jag förväntade mig, fast värre tyvärr. Det var också anledningen till att jag skjutit på det hela. Jag fick dock nog tillslut, och sa ifrån. Det var många kränkningar och glåpord jag fick tillbaka, och de har gnagt på mig i några dagar nu. Jag har enligt personen dålig retorik, jag är dryg, vidrig, inte snäll, behandlar folk illa, saknar social kompetens, beter mig som en feg 12-åring, är ett offer, avstår ”än en gång” från ansvar, saknar helt självinsikt, växer till skillnad ifrån alla andra aldrig upp, behöver rannsaka mig själv samt blir endast lycklig av pengar.
Det är inte det att jag tagit illa vid mig, jag vet bättre än så, men det är svårt att låta frustrationen passera, när någon man känt i så många år säger sådana saker. Man kan ju liksom inte riktigt kalla det konstruktiv kritik, när jag inte heller fick någon direkt motivering för någon av sakerna. Att mina andra vänner inte anser att jag är allt det här fann inte personen relevant. Personligen tycker jag att det är det mest relevanta. Det är ju så man avgör hurvida det är befogat eller ej. Det är ju även så man avgör hurvida personen är värd att hålla kvar vid. Jag fick inte sagt hälften av vad jag skulle velat, och vet nu att jag heller inte kommer det. Ingen idé att tala med någon som inte vill höra på. Finns ingen mening med det längre heller. Vi fungerar inte ihop, och det kan ingen ändra på.
Det här blir min ventilering istället. Det man inte kan få ut på ett sätt, får man finna andra vägar till. Inte för att hänga ut, hämnas eller liknande, utan för att lätta på sina tankar. Viktigt att poängtera detta. Den berörde kommer nog inte att läsa hur som helst, då denne inte följt min blogg tidigare. Vore underligt att börja nu.
Det känns bra i alla fall, i slutändan. Har börjat smälta det hela, och går vidare. Som sagt, ut med det gamla, in med det nya, det gäller många saker i livet. Det finns ingen anledning till att bära på sådant som tynger, när det finns så mycket fina saker att ersätta det med. :)
Nu är det helg, och det ska jag njuta av.
Ta till vara på er själva och era liv, ni som kan tänkas läsa detta.
fredag 26 mars 2010
Garderobsrensning
Upplagd av Linda kl. 22:07
Etiketter: I mitt liv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Glöm inet bort att personen i fråga inte förstår innebörden med ordet retorik ;)
Du är en av de vettigaste människorna.
:*
Det glömmer jag ej. :)
Sten i glashus osv. Hehe.
Skicka en kommentar