Jag vill inte vara den som bloggar om min misär, och om hur dåligt allting är, men jag börjar bli riktigt deppad nu. Jag har ingenting att göra. Jag har inget syfte längre.
Dagens fortune cookie på facebook sa "This is a prosperous time in life for you." Jag måste säga att det verkligen är motsatsen.
Jag kollar platsbanken varje dag. Ingenting. Jag ringde arbetsförmedlingen i förrgår, enligt min handlingsplan, för att uppdatera om mitt jobbsökande. Han gjorde en sökning över hela landet, och fann fyra jobb åt mig. Ett av dem var inte ett riktigt jobb. Två av dem var i Göteborg, men jag sa till honom att kolla närmare, och precis som jag hade för mig, så var jag inte behörig till något av dem. "Erfarenhet av branchen är ett krav."
Jag ringde soc, eftersom mina sista löner sinar. Jag var inte längre aktuell där utan var tvungen att ringa mottagningsgruppen. Jag ringde dem, fick prata med en man som ställde tusen frågor om min situation. Vart jag jobbade senast, vad jag tjänade, vad jag hade i hyra etc. Jag trodde de redan hade all info, men de var visst tvugna att kolla igen. När jag uppgav vad jag fick ut i lön för augusti, i slutet av september, så blev han misstänksam och tyckte att jag ju angivit mycket mindre för dem i augusti. Det tog lång tid att få honom att förstå att lönen kommer i efterhand, och att det var lönen för juni jag redovisat i augusti. Det var ju den jag fick då! Sedan kom hyresfrågan. Jag uppgav vad min del av hyran är, och fick svaret "Du fick inte så mycket i juni av oss". Nej, det är klart jag inte fick. Vi bodde ju tre personer här då, nu bor vi bara två. Och det tog jag upp med dem då, just för att slippa såna här missförstånd. Två veckor ska det ta innan jag får en tid, och jag hoppas jag får prata med någon då, som inte tror att jag är där för att blåsa dem.
Som tredje problem sover jag för mycket. Åtminstone tycker jag själv det. Jag är trött, jag är alltid trött och det går aldrig över. Understimulans, kom vi fram till.
Men vad gör man? Vad ska jag göra för att inte vara understimulerad? Alla andra har saker att göra, de har fullt upp. De jobbar, pluggar m.m. Och ska man ses är det bara för nån fest eller en kort fika.
Jag börjar känna mig väldigt ensam, i mitt just nu meningslösa liv.
onsdag 4 november 2009
Downstream
Upplagd av Linda kl. 15:17
Etiketter: I mitt liv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Känner samma sak. Känns som jag står vid en mur och inte orkar klättra över. Jag tror jag vill ta en paus, bara en liten. Skita i söka lägenhet och jobb nu ett litet tag.
Blir så sur på min situation.
Arbetsförmedlingen vill att jag ska gå en jobbcoaching, grejen är att om jag går den missar jag behovsanställningar jag får. De vill att jag ska gå praktikplatser, men då tjänar jag inga pengar alls när jag isådanafall istället kunde jobba på mina behovsanställningar. Jag har jobbat för mycket för att få Social-bidrag och jobbat för mycket för att få arbtsgivarbidrag och fick tipset av ABF att jobba så lite som möjligt.
Och så ingen bostad hittar jag heller.
Och nu ska min yngsta syster få barn. Det är en bra grej, men nu är jag den enda bland min syskonskara som inte kommit någonvart känns det som.
Jag kommer nog dra utomlands nästa år och är borta i några år.
Fick också förslag om jobbcoach av arbetsförmedlingen. Känns helt meningslöst. De kanske kan peppa en, men det är ju inte peppen som saknas, det är ju jobben! Och de kan ju inte trolla fram nya. Jag kan få stöd för praktik från och med årsskiftet. Ska väl ta den chansen då för att åtminstone få göra något. Hitta nåt kul ställe. Bostad har jag ju, men mest orolig hur jag ska ha råd att betala den.
Ska också dra utomlands, det är den enda planen, men det känns som att det aldrig blir dags.. Och ska man orka med det här tills dess?
Vart vill du ta vägen?
Skicka en kommentar