Gmail-räven!

Min allra bästa kompis vid datorn just nu är min lilla japanska räv. Det är något så otroligt simpelt som ett tema till gmail som heter tehus. En liten mysig räv, bor i ett japanskt hus med en stor trädgård. Detta tema ändrar sig under dygnets gång, och han ägnar sig åt olika aktiviteter beroende på tiden. Till och från när jag surfar så klickar jag upp gmail fönstret för att se vad han har för sig. Ibland spelar han flöjt för ankorna. Ibland övar han kalligrafi. Ibland har han sin vän, en apa, ditbjuden på te! Just nu är det natt, och därför står han och tänder sina lyktor.
Jag blir så lycklig varje gång jag kikar dit. Han är så himla söt. Det är helt fantastiskt hur något så simpelt som söta bilder kan skapa så mycket lycka. <3

Gratis mat

Det kanske beror på pengabrist, kanske inte, men det är ju helt sanslöst var lycklig man blir av gratis saker! Nu har pressbyrån någon internettävling där man får en kopp kaffe och en lussebulle, bara man är med och deltar. Kupongen får man via sms, vilket man sedan visar upp i kassan. Nu blev det i och för sig inte helt lyckat för mig, då jag inte dricker kaffe, och inte tycker om lussebullar. Jag tog med mig Erik så att han kunde ta kaffet i alla fall, och det är flera som fått andra bullar istället för lussebullar om de velat. Tyvärr kom jag till ett väldigt bittert kassabiträde som inte lät mig byta, så det var Erik som fick fika istället. (Vilket inte heller var så dumt)

Men jag minns andra gånger, då man fått kuponger för drickyoghurt, gud vilken bra kampanj. Och vad lycklig man kan bli bara av gratis provsmak på ica på fredagarna!
Det handlar ju inte om att vara snål, utan att man bara blir glad när man får något utan krav och villkor. Även om det handlar om reklam, så är det ju ett väldigt trevligt sätt att göra det på, och det gör ju dagen lite gladare. Gratis mat är dagens lyckoting, även om det bara handlar om små smakprov. :)

Applicera inte ert dåliga självförtroende på mig!

Inte för att sprida dålig stämning omkring mig, men ibland blir man bara så fruktansvärt frustrerad!

Jag vill börja med att poängtera, att detta inte är riktat mot någon specifikt. Det har inget med vad någon personligen skrivit idag utan det är något jag stört mig på i många år.

Det här med att ta åt sig av saker på Internet. Sedan communitys, chatter, forum och annat startat så har en rå jargong spridit sig snabbare och i även i lägre åldrar. Detta för att det självklart är lättare att hålla sin attityd bakom en skärm än öga mot öga. Det är dock inte dessa personer jag tänker skriva om idag. Den kaxiga attityden har jag aldrig haft några problem med. Jag anpassar mig till klimatet, och roas. Det är vad internet är idag, take it or leave it.

Vad jag INTE klarar av, är alla människor som bestämt sig för att man ska ta åt sig av allt som skrivs!

Exempel 1. En person skriver något "elakt" till en annan. Svaret blir "Du är bara avundsjuk".

Va?? Nej, nej, nej, nej, NEJ!

Det finns många saker man kan vara avundsjuk på i världen. Även många personer. Och man kan nog alltid hitta något, hos folk, som man gärna skulle ha. Men nej, det betyder inte att det är anledningen till vad man sagt! Man kan faktiskt ha en åsikt, även en negativ åsikt, om en person utan att vara avundsjuk. Alternativt: En person kan helt enkel bara vilja provocera, det är ett av de vanligaste beteendena på internet. Om någon till exempel skriver till mig att jag är ful, så sitter inte jag och har någon underlig bild av att det beror på avundsjuka! Varför skulle personen automatiskt vara avundsjuk på mig, bara för att den vill provocera? Det är något man säger till barn, för att de inte ska bli ledsna. Är vi inte vuxna nog att hantera en sån kommentar utan att linda in det i rosa sammetsfiltar? Jag vet inte hur det är med er, men är jag bara avundsjuk på någon, så sitter jag inte och uttalar en massa dumma påhopp som inte är sanna för det. Man har väl någon form av självrespekt.

Exempel 2. "Eftersom du skriver om det/svarar/raderar det så tar du ju åt dig".

Det här exemplet, är om möjligt, ännu dummare än det första. Man får alltså aldrig uttala sig om något "elakt" som någon säger, utan att det automatiskt betyder att man tar åt sig? Vad man än gör, så är det redan bestämt att man tar åt sig. NEJ!
När folk får sina provokationsryck, och man får sina bilder eller vad det kan vara spammade av kommentarer om hur man är tjock, ful, fet eller vad det kan vara, så tycker jag ärligt talat att det kan vara ganska komiskt. Jag vet dessutom att det är fler som delar den åsikten. Efter ett antal år på internet, så vet man ju bättre, än att ta åt sig av så ytliga och ogenomtänkta saker som folk skriver. Man kan roas av just hur ogenomtänkt det till och med kan vara, och hur personen faktiskt gör bort sig. Så varför ska man inte då kunna kopiera vad som skrivits, skicka det till en vän, och istället för att störas av trollen skratta åt dem ihop?

Så fort någon bestämt sig för att man tagit åt sig, finns det oftast ingenting man kan göra för att få personen att ändra på den åsikten. Det ser ut som att man försöker bortförklara sig, eller tar åt sig ännu mer, när man bara säger som det är.
Det är som att det finns någon oskriven lag, om att alla som gör på ett visst sätt, tar åt sig och har dåligt självförtroende. Sluta lek hobbypsykolog, försök inte påstå att du vet hur folk reagerar på saker.

Det värsta är, att det nu säkert sitter nån dum jävel, och på fullaste allvar tror att jag skriver detta för att jag är avundsjuk, eller för att jag tagit åt mig av någon. Jag ser bra ut, jag har många skitbra egenskaper, ett bra självförtroende. Att ni förutsätter att jag INTE har det, DET är den enda förolämpning jag kan se.

Nattprat

Det finns ingen bättre tidpunkt för att prata, än när man ska sova. Ingenting som stör, bara spotta ur sig allt som finns i huvudet. Igår pratade jag om vad tråkigt det är med bloggande, av anledningen att när man väl tänker alla de där riktigt bra sakerna man har i huvudet, så har man aldrig möjlighet att skriva ner det. Och se bara hur ett standard blogginlägg ser ut. En genomgång om vad man gjort under dagen, vad man tänkt göra, vad som är bra och vad som är dåligt. Det stannar ofta där.

Men det är inte alltid lätt att vara djup och vis.

Jag och Erik är fantastiskt bra på att nattprata. Mest för att vi har en förmåga att hitta på underliga lekar. Vi sätter till exempel ihop ord, efter olika teman. Som hundar och fåglar! Svalor och valpar, blir t ex svalpar. Och en mås och en tax blir en max. Att ligga fnissandes i mörkret och hitta på fåniga ord är nog bland det absolut bästa jag vet. Lyckoting. Lyckolek.

Något annat som togs upp, i nattpratet igår, är hur alla förväntar sig att man ska ha 100% koll på sin framtid. Eller sitt förflutna för den delen. På en jobbintervju frågade de mig vad mina mål med mina studier har varit. Varför jag läste mina kurser. I det läget är det svårt att vara ärlig. Jag kan inte säga till en butikschef att jag bara studerade för att slippa vara arbetslös, och ha något att göra, när de letar efter en driven person som har karriären som högsta mål i livet. Igår fick jag under utredning frågan om jag tänkt studera något. Jag sa att jag inte vill just nu, för att jag vill spara de csn år jag har kvar, tills jag hittar något jag verkligen vill läsa, och kan bli något av. Då fick jag följdfrågan hur jag ska hitta det.... Vad är det för fråga? Hur ska jag veta hur jag ska hitta det??? Jag fick improviserat svara att jag kan hitta nya möjligheter genom olika jobb.
Alla är så fixerade vid ens planer, mål, syften, karriärtankar osv. Jag har ju fullt upp med att tänka på nuet! Och jag vill inte studera mer nu. Inte än. Jag är faktiskt för ung för att vara säker på vad jag vill göra.

Och så andas vi ut..

Det gick bra. Handläggaren var snäll och såg inga hinder.
Det är en otrolig lättnad, har varit nervös för ögonblicket i ett par månader. Passade på att gå in på arbetsförmedlingen också, som ligger precis intill. Skrev ut en hög med CVn och brev att gå runt och lämna så fort jag är lite friskare.

Det börjar arta sig med konsten. :) Jag ska sälja min första voodoo ragdoll i morgon, kanske till och med två! Jag börjar få god hjälp att sprida reklam för mybblibloggen så jag hoppas den kan växa framöver. Jag har gjort så många mybblis i veckan! Ska fixa bilder på dem ikväll. Och smycken, flera smycken!
Bilder på dem finns i mybblibloggen. :)

Nu är jag bara så matt. Antagligen för att jag fick släppa på lite nervositet.
Lite tid vid tvn så ska jag försöka piggna till igen.

Avgörande

Om en kort stund åker jag till Soc på möte. Ångesten är enorm. Tänk om jag inte får några pengar? Vad ska jag då ta mig till? Idag kan mitt liv gå mer eller mindre åt helvete..

Varit förkyld i en vecka nu. Det släpper aldrig. Varje morgon känns det som att det börjar från början. Det är ingen influensa iaf. Man får väl vara glad för det lilla.

Inga jobb att söka fortfarande heller..

Så, nu har jag fått ur lite av dagens ångestskapare. Återkommer senare.

Perspektiv

Vi har varit och handlat. Mat mat mat, massor av mat. Det kommer nog att räcka i många veckor. Hur som helst så hoppade vi in i spelbutiken som finns vid ica focus. Kikade lite efter nya brädspel som man kan spela på bara två personer. Drakborgen lär väl inte hålla i alla år om vi inte kan variera. Fick flera bra tips, och gubben som jobbade där var världens mysigaste. Han var även väldigt klok. Vid diskussion om spelet Pandemic så kommer man ju lätt in på svininfluensan. Han hade läst i tidningen nu att de räknar med att 34 personer kommer att dö av influensan. Folk får panik, hysterin kring den har ju varit enorm från start. Jag mindes inte exakta siffror som han sa, så jag kollade upp det. Det han menade, var iaf att man få ju se det lite i perspektiv. Varje år dör enligt hjärt och lungfonden närmare 7000 personer i Sverige till följd av rökning. Varje år dör även mer än 350 personer i trafiken. Helt plötsligt känns inte de där 34 personerna som en så stor siffra. Då är det ju trots allt farligare att sätta sig i en bil, än att inte ta vaccinet.

Dubbelblogg

Nu dubblar jag detta, genom en ny blogg! Den nya är dock bara för pysslet och sådant jag skapar. Det är lite fokus på försäljning i den, så har jag något att göra, samt med lite tur en extra inkomstkälla, i arbetslöshetsträsket.
Får jag saker sålda, så kan jag köpa nytt material och skapa nya saker. Förhoppningen är att få mina hobbys att vara lite självförsörjande. :)

http://mybbli.blogspot.com/

Jag har beställt nya pärlor som borde komma i dagarna. Lite smycken är sålda, vänner som tyckte det var bra som julklappar. Känns jättekul.

I övrigt händer inte så mycket. Erik har varit sjuk hela veckan, det finns fortfarande inga jobb att söka, och det blir mest filmtittande och surfande.
Mer pyssel, blir det dock nu!

Downstream

Jag vill inte vara den som bloggar om min misär, och om hur dåligt allting är, men jag börjar bli riktigt deppad nu. Jag har ingenting att göra. Jag har inget syfte längre.
Dagens fortune cookie på facebook sa "This is a prosperous time in life for you." Jag måste säga att det verkligen är motsatsen.

Jag kollar platsbanken varje dag. Ingenting. Jag ringde arbetsförmedlingen i förrgår, enligt min handlingsplan, för att uppdatera om mitt jobbsökande. Han gjorde en sökning över hela landet, och fann fyra jobb åt mig. Ett av dem var inte ett riktigt jobb. Två av dem var i Göteborg, men jag sa till honom att kolla närmare, och precis som jag hade för mig, så var jag inte behörig till något av dem. "Erfarenhet av branchen är ett krav."

Jag ringde soc, eftersom mina sista löner sinar. Jag var inte längre aktuell där utan var tvungen att ringa mottagningsgruppen. Jag ringde dem, fick prata med en man som ställde tusen frågor om min situation. Vart jag jobbade senast, vad jag tjänade, vad jag hade i hyra etc. Jag trodde de redan hade all info, men de var visst tvugna att kolla igen. När jag uppgav vad jag fick ut i lön för augusti, i slutet av september, så blev han misstänksam och tyckte att jag ju angivit mycket mindre för dem i augusti. Det tog lång tid att få honom att förstå att lönen kommer i efterhand, och att det var lönen för juni jag redovisat i augusti. Det var ju den jag fick då! Sedan kom hyresfrågan. Jag uppgav vad min del av hyran är, och fick svaret "Du fick inte så mycket i juni av oss". Nej, det är klart jag inte fick. Vi bodde ju tre personer här då, nu bor vi bara två. Och det tog jag upp med dem då, just för att slippa såna här missförstånd. Två veckor ska det ta innan jag får en tid, och jag hoppas jag får prata med någon då, som inte tror att jag är där för att blåsa dem.

Som tredje problem sover jag för mycket. Åtminstone tycker jag själv det. Jag är trött, jag är alltid trött och det går aldrig över. Understimulans, kom vi fram till.
Men vad gör man? Vad ska jag göra för att inte vara understimulerad? Alla andra har saker att göra, de har fullt upp. De jobbar, pluggar m.m. Och ska man ses är det bara för nån fest eller en kort fika.

Jag börjar känna mig väldigt ensam, i mitt just nu meningslösa liv.