Skymning

Det är egentligen ingen utmärkande skymning ikväll. Solen har legat på, himlen är molnfri och blå.
Än finns några minuters ljus kvar och det är nästan ovanligt tyst och stilla.

Jag har tur som får se ut över hela staden genom mitt fönster.
Den har ett väldigt lugn över sig, och man kan se små, små gnistror från nytända fönster.
På något underligt vis blir jag nästan nostalgisk över känslan, trots att jag inte kan binda den till ett minne.

Denna stund då världen sövs är ju egentligen så kort att man oftast missar den.
Det är tur att den kommer åter, varje kväll.