The Patchwork Quilt Fallacy

Jag städar, pysslar och fixar här hemma. I morgon åker vi iväg till Kopparberg, och vad jag nog kan kalla mitt barndomshem. Det är Kopparbergs marknad i helgen, och jag följer traditionen att åka dit. Jag har nog inte missat det en enda gång, på säkert 15 år. Det är inte vad det brukade vara. Marknaden har krympt och jag har växt. Det är ändå något särskilt över att traska omkring där, i den lilla bortglömda orten som fylls med folk endast en gång om året. Det är trots allt en av landets största marknader, vad nu det innebär i modern tid.

Det ska bli skönt att hälsa på i skogarna jag växte upp i. Ta lite höstpromenader och umgås med mina syskon. Naturen där ligger mig varmt om hjärtat.

Igår hittade jag ny musik. Rättare sagt, ny musik hittade mig.
Jag har aldrig haft tålamod med människor som sprider reklam för sina demoband, spelningar m.m. till privatpersoner på internet. Det är tråkigt att det ska spammas ut, till folk som kanske inte alls är intresserade.

Hur som helst var det en tjej som skickade en vänförfrågan på facebook igår, med just det syftet. Hon hade sett att jag gillar Tori Amos, och ville därför göra reklam för sitt band då hon fann influenser hos just Tori.
Vanligtvis hade jag bara ignorerat, men av någon slags magkänsla blandat med slumpmässiga impulser så godkände jag och kollade in bandet. De var bra. Riktigt bra. Jag hoppas att de kan bli riktigt stora, och att jag kan hitta mer musik på samma vis. Eller att den hittar mig.

http://www.myspace.com/thepatchworkquiltfallacy

För den som är nyfiken. :)

Beslutsångest.

Jag har börjat tveka lite på hurvida jag ska låta bloggen hålla ett specifikt tema eller ej. Inte för att jag tappat intresset för lyckotingen i sig, men är de nog för att fylla en blogg?

Jag vet ju inte ens om någon läser.

Det spelar egentligen ingen roll. Jag skriver för mig, och då kan jag lika gärna bredda innehållet.
Då blir jag helt enkelt en i mängden, i bloggrymden.
Sålänge jag inte blonderar mig, lägger ut nakenbilder, berättar om mina dagliga klädval samt pratar som ett marsvin så är det nog helt okej ändå!

Dessutom kan jag behöva ha något att fylla min tid som återbliven arbetslös med.

Så... Nischad eller inte nischad?
(Och hur fasen stavas nischad?)

Näckrosdammen

Idag hade vi picknick i regnet. Med ett stort träd som skydd, och en vattentät filt under oss så gjorde det liksom ingenting. Att gå på picknick är nog en av de mysigaste sociala aktiviteter man kan göra. Knapra på mumsiga baguetter, mata fåglarna, njuta av luften. Jag kan inte förstå varför man inte gör det oftare.

Min idealpicknick ser nog ut som något Monet skulle måla. En ljuv klänning och en sommarhatt, i en liten eka i näckrosdammen. Monets själva målarstil har jag aldrig egentligen varit något för. Det är motiven jag faller för.

Gud vad jag saknar näckrosor.

Röd!

Färgen röd är ju ärligt talat helt fantastisk!
När den är djup, mörk och lite skiftandes, så vill man bara sjunka in i den på något vis.

Tindrande rubiner, skimrande röd siden, och min favorit såhär på hösten; japansk lönn.
Den dagen jag har en trädgård så ska jag fylla den med japansk lönn.
I övrigt kom jag idag fram till att den här bloggen gör mig lycklig. Designen på den. Jag letade och jobbade länge för att få fram rätt utseende på den. Jag ville ha den ljus, ända tills jag fann den här mallen. Visst borde jag kanske gjort en egen, som jag åtminstone gjorde med headern, men den är ju så underbar. Månen, fältet, de små fröna som flyger i vinden. Just precis där vill jag vara. Där skulle jag må bra.

Skymning

Det är egentligen ingen utmärkande skymning ikväll. Solen har legat på, himlen är molnfri och blå.
Än finns några minuters ljus kvar och det är nästan ovanligt tyst och stilla.

Jag har tur som får se ut över hela staden genom mitt fönster.
Den har ett väldigt lugn över sig, och man kan se små, små gnistror från nytända fönster.
På något underligt vis blir jag nästan nostalgisk över känslan, trots att jag inte kan binda den till ett minne.

Denna stund då världen sövs är ju egentligen så kort att man oftast missar den.
Det är tur att den kommer åter, varje kväll.

Vad är ett lyckoting?

Ett lyckoting kan vara vad du vill, stort eller litet, sålänge det gör dig lycklig.
Det kan vara allt ifrån daggdroppar på morgonen till en lottovinst.
Jag tycker om att fokusera på de allra minsta lyckotingen, de som oftast glöms bort.
De kan verka oviktiga, men livet vore faktiskt inte lika fint utan dem.

Låt oss för en stund glömma räkningarna som ligger på bordet, disken som växer, eller andra saker som tynger ner oss.

Träden låter ju faktiskt så mysigt när de prasslar i vinden...